Detta är svårt.

Trött.

Jag är så fruktansvärt trött, mentalt mest men också själsligt. Allting känns så tråkigt numera,det existerar bara eländen, måsten och stress. Man känner sig inte inkluderad i andras liv längre, jag är instängd inom fyra väggar varje dag, jag vill ha tillbaka mitt gamla liv igen! Morsdag,Födelsedagar,Student,Jippon och andra tillställningar kan vänta, jag känner ingen ork eller glädje att gå på dem utan det blir bara som ett tvång. Snälla låt mig vara och låt mig läka! Bloggen som skulle vara som en tillflyktsort för min del kommer mer i skymma undan, enda gången som jag får lugn att sitta och skriva är vid sånna här tillfällen då jag lagt mig ner för att titta på tv. Annars finns dem inte. Denna vecka ska jag även hinna med två inbokade möten både på telefon och på plats i Lambohov. Någonstans måste jag börja, får se om man kan öppna upp gymkortet igen snart efter sista vaccin sprutan med. Allting på en gång, så är det alltid. Snart kommer mensen med, med sin molande värk och allt annat härligt! Gud vad positiv och härlig jag känner mig…

Tankar och funderingar.

Jag har haft lite idéer nu ett tag om eget företag,vid sidan av som lite mer som en stödjande ”Hobby ” vi får se hur långt jag orkar gå när det kommer till den. Färdtjänsten har jag även lyckats få tillbaka efter att den gick ut förra året och är glad att jag numera har större frihet i min väg att färdas i vardagen. Det finns även en annan sak som stör mig något oerhört, Lss Handläggaren har jagat mig vid flera tillfällen både på telefon och sms, jag visste ju direkt vad de äcklen ville. Så jag gav ett svar tillbaka och hänvisade till min mamma då jag inte orkar ta onödiga strider, vilket detta enligt mig är. Så det var en underskrift och en fullmakt för att få skithögarna att överhuvudtaget prata med mamma. Boendet gjorde inte saken bättre med sitt påstående om min hjälp hos dom, lust och ge dem fingret.Vi har haft möten,planer och hjälp innan men dem har inte skött sitt jobb, sagt och gjort fel saker så dem har sumpat min tillit för längesen. Så är det.

Åska i mitt hjärta.

Jag bär på så mycket bitterhet, frustration och ilska. Det går inte att beskriva hur arg jag är på allting, det behövs ju mer frihet, lugn och glädje i mitt liv det vet jag. Men det finns ingen guidebok i hela världen som kan peka mig åt rätt håll just nu, man är otroligt vilsen i sig själv. Sen så har man inte direkt nån som kan lyfta upp en ur det där mörka hålet som man själv grävt. Det är precis som det åskar i hjärtat på mig dagligen, vilket är komiskt för att jag är livrädd för åska och blixt. En redig storm helt enkelt. 

Min kropp.

Den här kroppen som är min, den gör konstant ont, den är på ett sätt ett hinder för det jag ibland vill göra. Hade den inte funnits där så skulle jag ha kunnat vara så mycket mer, älskat livet så mycket mer. Men nu är den härlig den kommer stanna, om det inte finns någon mirakel kur/ medicin där ute som i slutändan kan hjälpa mig att bli frisk och en hel person.