Grunden är A och O.

(Vilsenhet, att ta sig fram)

Hej, idag är en sån där dag då allting bara har gjort ont, det känns ibland som dem bara blir fler... Så vilken riktning jag än har valt och styra mot så har tröttheten tagit ett stort grepp om mig. Men det är en stund av återhämtning också det vet jag. Så synd bara att det alltid nästan tar en vecka för att bli helt återställd. Nej misströsta inte, det kommer absolut gå bra det här, det är något jag redan bestämt. Det är bara så otroligt svårt att ta sig ur vilsenheten, den tär på väldigt många olika saker i livet, inte enbart det känslomässiga problem som kommer med det. Utan det där mentala pusslet man ständigt tvingas lägga, tampas med och vart dem egentligen hör hemma.

 (Stensättare, skyddsmurar och tröst)

Aldrig har jag tänkt på mig själv på det sättet men nån gång ska väl vara den första. Mina känslor och tankar har alltid hört ihop, känner jag mig nere, har extremt ont eller en ångestladdad situation framför mig kommer alla mörka och jobbiga tankar fram. Att begrava sina sorger och besvär är verkligen inte lätt, man får tänka att man är en stensättare för en stund. Antingen lägger du en eller så gräver du ur den. Lägg till en eller ta bort en, valet är ditt, och det är bara du som bestämmer, ingen annan. Men även om det finns många olika typer av dem så får du inte glömma att det du väljer att göra kan påverka ditt hjärta lika väl som ditt huvud. När det kommer till rädsla,nedstämdhet,sorg och ångest över lag är det svåra känslor att styra. För en del personer som handskas med dem och sina demoner dagligen kan det ” som i mitt fall ” leda till att man slår upp skyddsmurar för att man helt enkelt inte ser någon annan lösning. Oftast är man van vid att bygga murar inte riva dem. En del håller hela tiden och en del rasar för jämnan. Det är så energikrävande och jobbigt. Den där tryggheten vart fan är den?

(Galenskap är inte jämt negativt)

Min rubrik kan tolkas på olika sätt, men vad jag menar är egentligen att allt som sticker ut och är udda inte jämt är något negativt. Det behövs verkligen galna och våghalsiga människor som tar klivet ut och är orädda. Inte skäms, tar för sig och låter det där pinsamma och roliga existera. Jag själv avundas dem, önskar att jag kunde få släppa lös lite mer av min galna sida lite oftare. Vad lättsamt och roligt saker o ting skulle bli då, fylla det där gråa och trista dagarna med mer glädje. Vet att vi befinner oss i en svårt tid numera men kan man dra upp någon så tycker jag man ska göra det!

(Glöm inte bort dig själv, din värdighet och dina drömmar)

Åter igen så finns det så lite som verkligen känns rätt just nu, man vill hjälpa, finnas där för de behövande, dina nära och kära. Men glöm inte bort dig själv och din värdighet, ditt sätt, din stil, din takt har också betydelse. Allt måste få ha och ta tid, det är så det är. Hur ska du annars komma vidare i din resa till riktigt läkande? Bygg dina drömmar och finn dina mål, livet är kort och väldigt skört, tar du inte chansen kanske du aldrig får den igen.